Länge leve kollektivavtalet!

Idag för exakt ett år sedan skrev jag så här:

”Utan att överdriva kan man säga att vi verkar i en tid där vi mer än någonsin fått pröva användandet av kompromissen och avtalsslutandet för att hantera oväntade och svåra utmaningar på arbetsmarknaden.” 

Det gällde då och det gäller än idag.

Kollektivavtalets kraft tydlig under pandemin

Under pandemin blev det oerhört tydligt att den flexibilitet och snabbhet som partslösningar på arbetsmarknaden bidrar till är viktigt.

Vårdförbundet och SKR förhandlade snabbt fram en lösning så att personal i vården kan stanna hemma när de är sjuka. Unionen och Svenskt Näringsliv tecknade tidigt ett centralt ramavtal om korttidsarbete. Polisförbundet och Polismyndigheten var överens om att man behövde mer arbetad tid för att kunna säkra verksamheten och enades därför om att flytta fram den tidigare fastlagda semesterplaneringen. Parterna kom i samband med detta överens om ett tillfälligt kollektivavtal som bland annat innebar att det blev lättare för arbetsgivaren att flytta på semestrar, mot en ersättning om 150 kronor per flyttad semestertimme.

Listan på exempel kan göras längre, men slutsatsen blir densamma: den svenska arbetsmarknadsmodellen kännetecknas av ansvarstagande parter som, med kollektivavtalet som bästa verktyg, tar ansvar framgångsrikt även i tuffa tider.

Kollektivavtalet behövs såväl i freds- som i konflikttider

Vi lever idag i en orolig säkerhetspolitisk tid där inte minst Rysslands anfallskrig mot Ukraina har aktualiserat att även vi i Sverige måste ha en stärkt beredskap. Det är många delar av samhället som behöver bidra till detta, och arbetsmarknadens parter har en betydande roll att spela. Parterna, med kollektivavtalet som verktyg, kan i många fall vara mer snabbfotade än politikens lagstiftning för att bidra till totalförsvaret och en fungerande och flexibel arbetsmarknad, med ordning och reda i både tider av fred och konflikt.

Parterna på de stora avtalsområdena har beredskapsavtal som kan aktiveras vid exempelvis krig, men den senaste utvecklingen har visat att vi behöver se över den arbetsrättsliga beredskapslagen igen. Därför är det bra att en översyn av regelverket har påbörjats för att ytterligare stärka parterna och kollektivavtalets roll i tider av konflikt.  

Kollektivavtalet förtjänar sin dag

Arbetsmarknadens parter tar ansvar, i goda och mindre goda tider. Den svenska partsmodellen, och de svenska kollektivavtalen, behövs för att hålla ordning och reda – även när oordning råder. Parterna ska vara stolta över att vi kan förvalta det ansvar som ålagt oss, och värna den rätt och den möjlighet vi har att ta det ansvaret.

Genom sin roll som möjliggörare, tvistelösare och brobyggare i samhället är det också tydligt att kollektivavtalet förtjänar sin dag.

Länge leve kollektivavtalet!