Regeringen måste säkra ekonomisk trygghet för egenföretagare

Pandemin har slagit hårt mot många egenföretagare, inte minst inom kultur och media. Samtidigt finns stora brister i trygghetssystemen för egenföretagare. Trots att flera förslag finns på bordet, till exempel om A-kassan, gör regeringen för lite för att stärka tryggheten.

Godtyckliga bedömningar

Egenföretagare, oavsett företagsform, behöver så långt det är möjligt få samma trygghet från sjukförsäkringen som de försäkrade med tillsvidareanställning. Även egenföretagare, eller tidsbegränsat anställda, betalar för sin sjukförsäkring genom egenavgifter och arbetsgivaravgifter och har därigenom rätt till ekonomisk trygghet vid sjukdom.

Med dagens regelverk och praxis är beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) både oförutsebar och godtycklig, där det många gånger blir en förhandlingssituation mellan den enskilde och Försäkringskassan. Ett mer förutsebart, tydligt och rättssäkert regelverk kring fastställandet av SGI är därför en mycket viktig fråga. Det är också en förutsättning för föräldrapenningen.

Samma behov som anställda

Inom TCO-förbunden finns många medlemmar som är egenföretagare. De har sitt yrkesliv ordnat helt eller delvis som företagare. I grunden handlar det om att man utövar sitt yrke med de förutsättningar som branschen ger, eller som man föredrar, oavsett om man är skådespelare, journalist, violinist, sjuksköterska, redovisningsekonom eller ingenjör.

Det gemensamma är att de säljer sin tid och sitt kunnande, och skickar faktura. De driver inte ett företag med tillväxtpotential. De har samma behov av en god arbetsmiljö eller föräldraledighet som anställda har.

En aspekt som sannolikt kommer att leda till att egenföretagandet ökar är de ökade möjligheterna till distansarbete. Det kan till exempel vara möjligt att bo på helt annan plats än där arbetet fysiskt befinner sig. Det öppnar också upp för att kunna ha flera olika uppdragsgivare.

Snårigt krisregelverk

Erfarenheterna från pandemin visar att varken socialförsäkringarna eller de olika krisåtgärder som införts har fungerat särskilt väl för egenföretagaren. Ett exempel på det senare är omsättningsstödet. Förutom att det kom sent var det krångligt utformat och inte särskilt träffsäkert för den som har enskild firma. Den som däremot valt aktiebolagsformen kunde korttidspermittera sig själv och få ett stöd relativt snabbt.

Dagens arbetslöshetsförsäkring fungerar i praktiken så att egenföretagaren är belagd med ett nästintill heltäckande förbud mot att vara aktiv i företagandet med att försöka få nya uppdrag. Att lägga företaget vilande, vilket är krav, är för den som säljer sin tid och sitt kunnande lika med att lägga sig själv vilande. Egenföretagaren får inte möjlighet att göra det hen kan för att få uppdrag.

Att detta inte fungerar visas inte minst av att det som ett led i krisåtgärderna i pandemin lättades det tillfälligt inom detta regelverk. Den tillfälliga ändringen behöver följas av en större reformering, inte upphöra. Det finns dessutom färdigutredda förslag som skulle kunna genomföras omgående.

Detta är exempel på att den som jobbar i egen regi, som egenföretagare, ofta hamnar i kläm i de system som är lika viktiga i vardagen för egenföretagaren som för den anställde i ett större företag.

Finns färdiga förslag

Det är dags att regeringen prioriterar att lösa problem med villkoren för egenföretagaren. Att skjuta frågorna antingen framför sig med nya utredningar, eller bara säga nej är inte acceptabelt. I synnerhet inte när det finns färdigremitterade förslag som skulle kunna läggas fram till riksdagen. För TCO står egenföretagarens situation högt på agendan. Nu är det dags för regeringen att agera.

Publierad i Altinget 14/4 2022.