Högre anslag och mer långsiktighet krävs för att säkra välfärden

Permanent tillskott på 6 miljarder räcker inte långt

Under detta år, liksom alla andra, har kommuner och regioner arbetat med nästa års budget utan att veta hur det går med den femtedel av intäkterna som kommer från staten. Idag blev det till slut besked: 6 miljarder i påslag på det generella statsbidraget, permanent. Nu har dock budgetarbetet för kommuner och regioner blivit extra besvärligt på grund av den höga inflationen – som drabbar välfärdens verksamheter precis som den drabbar hushållen. 6 miljarder räcker då inte särskilt långt för att finansiera befintliga verksamheter inom utbildning, omsorg och vård.

Långsiktiga ekonomiska planeringsförutsättningar behövs …

För att få bästa möjliga kvalitet i verksamheterna krävs mer långsiktiga planeringsförutsättningar. Det är då det går att skapa de goda arbetsvillkor och arbetsförutsättningar som också ger en bra arbetsmiljö. I sådana verksamheter kan kompetensförsörjningen fungera. Sjukskrivningar måste ner, och attraktiviteten att söka sig till utbildning och jobb och stanna kvar måste öka. En viktig del i en sådan utveckling är att ryckigheten och ovissheten med de generella statsbidragen minskas.

… och detaljstyrningen minska

Jag har inte hunnit räkna exakt, men antalet specialdestinerade och oftast tillfälliga statsbidrag har nog inte minskat denna gång heller. Villkoren för att få ta del av de olika bidragen till läroböcker, sociala team och lovskola i skolan, förlossningsvård, fler vårdplatser och kapade köer i vården är inte kända. Ofta måste kommuner och regioner medfinansiera när staten vill satsa på något nytt eller ser behov av förstärkning på något visst område ett visst år.

Samtidigt ser vi nu att den grundläggande finansieringen inte kommer räcka till. Besparingar och nedskärningar kommer att krävas. Det är stor risk att det slutar med att eleverna har böcker, på de lärarlösa lektionerna.

Staten måste ta långsiktigt ansvar, även för konjunkturväxlingar

Det är naturligtvis begripligt att någon genomarbetad reformering av välfärdens finansiering inte finns i denna första budget. Men det är en viktig uppgift för regeringen att se över systemet för välfärdens finansiering: med mer långsiktiga planeringsförutsättningar, besked för flera år framåt och färre specialdestinerade bidrag. Och, inte minst aktuellt i detta läge, skapa en mekanism där staten tar ansvar för de konjunkturella svängningarna i skatteintäkterna – så att kommuner och regioner slipper dra i nödbromsar för vård och utbildning när konjunkturen går ned.