Två av tre skulle inte följa ”angiverilagen”

Debattartikeln publicerades i Aftonbladet 25 juni 2024

Anmälningsplikt, informationsplikt, angiveriplikt. Förslaget som just nu utreds har fått många namn. Vi väljer att kalla det för vad det faktiskt är: angiveri.

Det handlar nämligen om att se över hur offentligt anställda i Sverige ska tvingas ange papperslösa som de möter i sin verksamhet, genom att de blir skyldiga att rapportera dem till Polisen och Migrationsverket. Hela den offentliga sektorn görs därmed till ett migrationspolitiskt verktyg.

Lärare, sjuksköterskor, bibliotekarier, tandläkare och andra samhällsbärande yrkesgrupper skulle involveras i jakten på en redan mycket utsatt grupp.

Förändrar synen på människors lika värde

En angiverilag skulle förändra samhällets syn på människors lika värde och rättigheter, som till exempel utgår från att alla barn har rätt till utbildning och att alla människor har rätt att söka akut vård.

Rättigheter måste också vara nåbara i praktiken. Även om rätten till utbildning och vård kvarstår i teorin, trots en angiverilag, riskerar den praktiska konsekvensen bli att människor av rädsla avstår från all myndighetskontakt och att de drivs ännu längre bort från samhället.

Barn måste kunna gå i skolan, sjuka måste kunna få vård och traumatiserade måste våga söka hjälp utan rädsla för att bli utvisade.

En angiverilag ökar också risken för att fler kommer att diskrimineras. Oavsett om personer har rätt att vistas i Sverige eller inte kommer de att misstänkliggöras och kontrolleras på grund av sitt utseende eller var de uppfattas komma ifrån.

Tilliten i vårt samhälle skulle allvarligt skadas av en angiverilag. Det är förödande eftersom tillit till statliga institutioner och myndigheter är en grundpelare i en välfungerande demokrati och för att kunna ta itu med problem i samhället på lång sikt.

I Sverige har vi en stark tillit till våra statliga institutioner. Det bör vi värna om.

275 000 skulle hellre byta jobb än ange

Fler än 1,4 miljoner svenskar jobbar i dag inom den offentliga sektorn. En ny undersökning utförd av Novus på uppdrag av Civil rights defenders visar att två tredjedelar inte skulle följa lagen eller överväger att bryta mot lagen om den träder i kraft.

Över 275 000 skulle byta jobb och hela 102 000 skulle hellre ta ett fängelsestraff än att ange papperslösa.

Det är uppseendeväckande att stödet för angiveriförslaget är så lågt bland de yrkesgrupper som kan komma att omfattas.

Nu vet vi inte vilka sanktioner utredaren kommer att föreslå, men det är tydligt hur starkt motståndet mot en angiverilag är bland offentligt anställda. Och skulle så pass många inom offentlig sektor byta arbetsplats skapar det stora problem på arbetsmarknaden och för service och vård till medborgare.

Oroliga för vad lagen faktiskt får för konsekvenser har olika partier gjort utspel om att den ena eller andra yrkesgruppen eventuellt ska undantas från lagen.

Dessa utspel bör främst ses som ett sätt för partierna att plocka politiska poänger och minska motståndet genom att hävda att man lyckats undanta någon yrkesgrupp.

Problemet med att medverka i diskussioner om undantag är att man bidrar till att skapa en bild av att förslaget är rimligt för vissa av välfärdens yrkesgrupper – men inte för andra. Det är det inte.

Skrota förslaget

Att göra undantag för vissa yrkesgrupper löser inte huvudproblemet att mänskliga rättigheter skulle kränkas och att vår demokrati riskerar att försvagas.

Angiveri som system, beordrat av staten, hör hemma i historieböckerna och inte i en modern rättsstat som Sverige. Förslaget att införa en angiveriplikt för offentligt anställda bör därför skrotas i sin helhet.

Hanna Gerdes, ordförande, Civil Rights Defenders

Therese Svanström, ordförande, TCO

Petter Skogar, vd, Fremia

Göran Arrius, ordförande, Saco

Läs artikeln på aftonbladet.se